Identitet hos en naturvetare

Såhär vackert var det imorse när jag cyklade till Ångström för att inleda dagen med att sitta på en stol och lyssna på en superbra föreläsare. Tror han börjar lite av en idol och förebild.

Äntligen lite vår! Med mer solljus=) Sen när solen började gå ner igen cyklade jag och ett gäng naturvetare till EBC och deltog i debatten där frågor som dessa diskuterades:

Vad är en naturvetare? Vilka förväntningar har man på en naturvetare? Vad är naturvetarens största utmaning?

På debatten fanns det en debattpanel som skulle representera olika delar av naturvetenskapen, kemisk, biolog, matematiker, fysiker, geovetare fanns där. Det pratades om att det är viktigt att kunna förmedla sin kunskap till resten av allmänheten och mellan naturvetare. Det pratades även om vad som skiljer en naturvetare från en civilingenjör. Och då passade jag på att fråga vad som beskriver en naturvetare med tre ord. Då fick jag till svar:

En naturvetare är en driven, analytisk person som har bred kompetens i sitt specialiserade området.

Vi ska även rädda världen när befolkningen växer och miljöproblem på miljöproblem uppträder i och med växande städer och efterfrågan på naturresurser. Så för att jag ska bli en liten framtidshjälte behöver jag klättra upp steg för steg på trappan. Och idag tog jag ett steg närmre för att jag förstå hur polariserade solglasögon fungerar!=D

Eller rättare sagt, jag förstår det här med polarisation. Ett otroligt krångligt ord för att beskriva ett fenomen som uppstår när ljus reflekteras.  Ljus, det är ju häftigt. För om vi tar solstrålarna från solen. Säg att du är ute och seglar och så reflekteras solljuset mot vattnet. Då om man tittar med rätt vinkel så polariseras alltså ljuset så att man faktiskt till slut inte kan se ljuset alls! Se bilden nedan:

Otroligt coolt tycker jag. För ljus som kommer från solen är opolariserat från början och nu kanske du har undrar vad det här med polarisation är för något? Men det är ingen fara jag berättar=) Jo, ljus kan alltså svänga åt olika håll. Säg att du skulle vara en ljusstråle. Om du tänker dig att du går rakt fram. Det är vågutbredning. Och om du medan du går svänger med armarna år var sida ut och in mot kroppen så är det ett sätt för ljuset att vara polariserat. Men du kan ju också svänga armarna rakt upp och ner igen. Det är också en polarisationsriktning.

Så själva grejen med att totalpolarisera ljus är att de ska gå igenom/reflekteras av ett material och därefter så kommer vågen att bara "svänga sina armar" åt ett håll medan den fortsätter framåt=)

Man kan faktiskt nästan dra liknelsen med pepparkaksbakning. Du har en deg åt alla håll och kanter men när du väl har gjort en pepparkaksgubbe så är det ju en pepparkaksgubbe som kommer igenom formen och inte en pepparkakshäst. Och då är degen polariserad som en pepparkaksgubbe. Medan ljus(degen) vid en speciell vinkel(pepparkaksformen) blir polariserad till just att utbreda sig i en polariseringsriktning, som är det samma som linjärpolariserad (alltså fortsätter som en pepparkaksgubbe).

Så nog om det här roliga. Nu ska jag gå till nästa roliga ämne och bli en riktigt expert på att integrera över stängda ytor, slutna kurvor och rikta pilar åt samma håll som naturen skulle göra=)Tänk gärna på mig när jag sitter i Pollax stora skivsal imorgon från kl 9-12 och skriver en dugga i kursen elektromagnetism 2.


På återseende.=)