fredag 13 december 2013

Luciafirande!

Upptäckte just att jag misslyckades med att publicera det här inlägget och det istället förpassades till korgen märkt 'utkast' i mer än en månad... Men bättre sent än aldrig tänker jag! Ni är väl alla nyfikna på hur fysiker på Ångström välkomnar julen, och hur bättre börja det nya året än med att minnas tillbaks till en väldigt mysig sammankomst i korridor åtta?
Traditionsenligt sågs vi alltså den 13:e december ("idag", eftersom jag publicerar det här retroaktivt och ljuger om vilket datum det är), drack glögg och åt lussebullar som generösa fyskammare bakat dagen innan. Den här tillställningen lockar fler och fler, i år fyllde vi upp ett helt klassrum med studenter och en hel kateder med mikrovågsugnar.
Vid 18-tiden fick vi besök av ett lussetåg av kemister, som fyllde rummet med naturvetarordvitsar och ljuset från fluorescerande vätskor. Efter det infann sig en väldigt munter stämning och kvällen spenderades sedan till stor del klurandes på frågorna i The Art of Science, vilket är ett sällskapsspel väldigt likt TP, fast bara med de bra frågorna. Jag vann såklart, vilket tillsammans med ett väldigt gott sällskap gjorde kvällen mycket trevlig, ett tillstånd som senare bars vidare till diverse nationer.
Over and Out, vi hörs nästa termin! (Eller ja, ni hör mig, eftersom kommentarerna tycks falla glest på den här bloggen)

torsdag 12 december 2013

Labbar, ljus, labbar på ljus

Labb, labb, labb, hela veckan har bestått av labbar. Jag brukar tycka att det är ganska drygt, är väl mer av den teoretiska typen, men den här veckan har det varit mysigt. Trots att den här periodens labbar har känts väldigt oorganiserade. Vi har inte fått några särskilt tydliga labbinstruktioner, labbhandledare har varit obenägna att besvara frågor eftersom jag pga otydliga instruktioner inte kunnat formulera några särskilt tydligt, lärare har inte lyckas samordna vilket lett till att vi haft labbar i två kurser schemalgda samtidigt, och så fullständiga rapporter på det.
På optiklabben blev vi instängda i källaren i hus åtta med olika lampor och linser och lasrar och ombads testa diverse optik-formler. Passande labbar att ha precis vid jul, man släcker ner och tänder ljus i rött, grönt och gult. Väldigt lugna labbar också då man tillåts fascineras över de fenomen man ser, och inte är tvungen att hasta igenom allt för att hinna med. Det är ju så coolt med ljus också, vi gjorde bland annat försök där man antar att ljuset är vågor (interferens/diffraktion i spalter) och där man antar att det är strålar (linser och sånt), men så finns det ju även den tredje representationen, fotoner, partiklar. Alla dessa olika beskrivningar av ett och samma fenomen visar ju bara på att vi faktiskt inte har någon aning om vad ljus egentligen är, vilket jag tycker är fruktansvärt fascinerande. Och att det har den högsta möjliga hastigheten i hela universum. Varför har det det? Hur kan det finnas en sån? Och varför just ljus? Utan att ha någon som helst förkunskap om ljusets egentliga natur kan vi beskriva det med tre olika fysikaliska liknelser, samt även skapa funktioner som beskriver det matematiskt. 
Kanske är det tjusningen med fysik, att vi bara kan skapa just beskrivningar, men åtminstone jag är en sån där som vill veta vad det är. Men så tror vi oss ju veta vad materia är också, men partiklar kan ju också beskrivas som vågor, vilket jag ser fram emot att läsa om i vår.
Ibland känns det som att ju mer fysik man läser desto mer inser man hur lite man egentligen vet. Men det är ju i alla fall ett försök att veta lite mer.

torsdag 21 november 2013

Ojojoj, nu var det alldeles för länge sedan jag skrev. Det tänkte jag fira med en lite blandad kompott idag!
Förslagsvis kan vi inleda med återkoppling på det föregående inlägget.
Vi hade forskarlunch med avdelningen för teoretisk fysik för några veckor sedan, och då passade jag på att fråga om det här med att vi skulle leva på händelsehorisonten till ett fyrdimensionellt svart hål. Till min stora besvikelse fick jag svaret att det antagligen bara var ungefär en matematisk liknelse, och alltså ingen egentlig omständighet. Teorierna man räknat fram kan alltså tolkas som att vårt universum är en händelsehorisont, men som jag tolkade det skulle detta bara vara en matematisk "tillfällighet".
Då kommer vi till det här problemet med vad fysiken egentligen bidrar med. Det enda vi egentligen kan göra är att skapa modeller för hur världen fungerar, och kolla om de stämmer överens med observation. Det finns ingenting som säger att en modell beskriver världens sanna natur, de bara stämmer överens med den verklighet vår hjärna processerar input från våra sinnen till. Nu råkar vi ha vad jag skulle vilja kalla ett "sjätte sinne" - matematiken - som behandlar delar av världen som vi inte får några sensoriska förnimmelser av, men är något väldigt abstrakt som ibland kan kännas väldigt konkret. Men när hjärnan försöker översätta dessa abstrakta input tolkas det i fallet med alternativa teorier om universums begynnelse som om vi lever på en händelsehorisont. Men det var tydligen antagligen inte sant.
Men å andra sidan, vad är sanning? Modeller är bara modeller och vi kan aldrig veta ens om vi kan veta om de är sanna. Kanske finns det en sanning för varje modell. Isåfall väljer jag gärna den sanning som stämmer överens med att universum är en händelsehorisont. För hur episkt vore inte det?!

Just nu läser vi förutom elektromagnetism även de två kurserna Fourieranalys och Vågor och Optik. Fourieranalys är ungefär det svåraste jag stött på. När man väl tagit sig genom den kommer det nog kännas som att man kommit nånvart. I jämförelse är VoO:n en väldigt trevlig liten kurs. Dessutom känns det som att väldigt många delar av fysiken börjar bindas ihop nu, i och med vågorna och elektromagnetismen som båda kopplar tillbaka till mekaniken och på ett snyggt sätt sätter mycket av det man lärt sig hittills i ett sammanhang. Jag hoppas fourieren någon gång blir en del av detta...

Nu tänkte jag skriva om en annan passion jag har, som inte direkt har med fysikutbildningen att göra men inte desto mindre mitt liv som student i Uppsala. Denna passion är löpning. Utan min löpning hade jag nog aldrig orkat med studierna. Jag har börjat motionsspringa över en mil nu. Ser fram emot att kunna börja köra halvmaror!
Som skåning är man van vid att närmsta naturområde som någon skulle få för sig att benämna "skog" ligger ungefär fyrtio minuters bussresa bort. Här snörar jag på mig skorna och fem minuter senare springer jag längs Hågadalens vackra stigar.
Uppsala är verkligen perfekt för en löpare. Här finns backar, raksträckor, terräng och asfalt om man så vill, och på vintern snöar det precis lagom mycket så att alla små muskler i fötterna tränas mot det hala, knaggliga underlaget.
I början av oktober deltog jag och några vänner från Ångström i Uppsala Studentlopp. Det var himla kul och så persade jag på en mil. 48.11. Elfte plats. Väldigt nöjd. Så lite får man väl skryta!

Någon slags julkänsla börjar så smått infinna sig bland folket i klassen. Ibland täcks marken av glittrande frost och man börjar längta efter snö. Fast själv längtar jag mest efter snö i det avseendet att den gärna hade fått komma från kanoner. Förra året köpte jag min egen snowboard, en vacker Burton Feather som står i ett hörn av min lilla studentlägenhet och viskar "När ska du ta och utnyttja alla förmånliga studentpriser till Alperna och/eller svenska fjällen?"
Förra året åkte vi ett gäng från klassen till Bad Gastein. Det finns väldigt många olika bolag som anordnar sådana studentresor. Det var superkul och jag önskar att någon ville åka i år igen, men hittills har ingen nappat. Tydligen finns det något som heter Uppsala Alpina Center. Får väl bli det tills vidare...

måndag 28 oktober 2013

Wingardium Leviosa och Den Mest Fascinerande Idén Jag Hört

Puh! Då var första tentaperioden över för i år. Tack och lov ligger tentan i elektromagnetism i november. Fram tills dess verkar vårt schema främst fyllas av labb efter labb efter labb...
Idag var laborationen om magnetiska fält. Vi skulle undersöka magnetfältet som bildades runt en spole då man körde en ström igenom den. Det krävs en fullständig rapport så jag var rädd att det skulle bli en tuff labb, men den var faktiskt väldigt mysig! Och så var det rätt häftigt att kunna bekräfta att "fältlinjerna" faktiskt fanns där, vilket vi gjorde med en så kallad riktningsmätare.
Jag minns hur upprörd vår lektor i mekanik blev varje gång en uppgift var formulerad "En kropp påverkas av en osynlig kraft...". Nämn en kraft som inte är osynlig, liksom. (Kan krafter ens beskrivas med egenskapen synlig/osynlig?) Men om jag tvingades välja en kraft som jag skulle kalla "osynlig", så skulle det vara de magnetiska.
En riktningsmätare är i princip en kompass, men istället för att bara kunna svänga runt i ett plan, kan den lilla magneten vrida sig i tre dimensioner. När man förde den runt spolen kunde man alltså se väldigt tydligt hur magneten i riktningsmätaren vred sig längs fältlinjerna, fastän allt vi hade gjort var att slå på en spänningskälla och sedan föra magneten runt i luften. Även fast man vet att det fungerar så, så kändes det lite som om någon pekat med pinne på ett föremål, viskat "Wingardium Leviosa" och faktiskt fått det att sväva. Ganska fascinerande alltså.

Som ni ser har jag bytt bakgrundsbild. Jag tyckte det var dags för det. Det finns få saker som peppar mig så mycket som färglagda bilder på nebulosor, och så får de mig att tänka på en sak som jag finner om möjligt ännu mer fascinerande än uppförandet hos magnetiska riktningsmätare. Jag skulle väl säga att det som kommer härnäst är det mest fascinerande jag hört. Jag tror aldrig jag har läst en artikel så många gånger som jag läst den här.
Det är alltså så att några forskare har föreslagit idén att vårt tredimensionella universum existerar på händelsehorisonten till ett fyrdimensionellt svart hål. Vi har alltså en alternativ teori till "The Big Bang", och denna nya teori tilltalar mig något otroligt. Jag antar att det är för att den skapar fler frågor än den besvarar (till exempel: "Existerar det här fyrdimensionella svarta hålet på händelsehorisonten till ett femdimensionellt svart hål?", och isåfall "Finns det något yttersta universum där de svarta hålen med allra högst dimension bor, och hur bildades då detta?", samt "Finns det tvådimensionella universa på händelsehorisonterna till de svarta hålen i vårt universum?"). Mina tankar har återkommit till den här idén i några månader nu, och den lämnar alltid efter sig ett sådant där leende som hade uppfattats som smått maniskt om någon till exempel såg mig på en buss.
Imorgon har vi forskarlunch med avdelningen för teoretisk fysik. Då hoppas jag kunna prata med någon om den här teorin och hur bokstavligt man egentligen kan tolka den.

Sedan skulle jag också vilja tillägga, om någon råkat se "dokumentären" om Flogsta på svt härom dagen, att vi är flera som anser att den inte alls återspeglar sanningen. Jag har bara varit med om att det skett ett enda mordförsök i området under min tid här, och så har jag ekorrar utanför mitt fönster. Det är väldigt trevligt!

måndag 30 september 2013

Om andra sidan galaxen och andra sidan Jorden

Förra veckan hade vi terminens första forskarlunch. De hålls i aulan på Pollax och består i att studenter från alla årskurser är välkomna att slå sig ner och äta gratislunch tillsammans med längs borden jämnt utspridda anställda på någon forskningsavdelning. Årets första tillfälle gästades av avdelningen för astronomi och rymdfysik och jag hamnade mitt emot en PhD-student som simulerar protostjärnor och deras blivande solsystem. De har alltså ett hum om hur de stora gasmoln som rör sig kring en nybildad stjärna uppför sig, programmerar en modell, och sedan försöker man med hjälp av ljusspektra från stjärnan i fråga observera hur väl modellen stämmer med det verkliga systemet, varpå man ändrar det som inte stämde i modellen.
Rätt coolt tycker jag själv. Man observerar alltså ljus från någonting sjukt långt bort och sedan kan man återskapa det i en liten mänskligt byggd dator här borta på lilla oansenliga Jorden. Sjukt otippat, hade jag tyckt om jag var en tyckande varelse på en av stjärnan i frågas eventuella livsdugliga planeter.

Direkt efter forskarlunchen hade vi tvåor informationsmöte om utbytesstudier. Jag blev otroligt pepp och kände att det verkligen var något jag skulle vilja göra. Man kan vara borta i ett halvår eller ett år, och vill man åka rekommenderar de att man gör det under trean då man har alla nödvändiga högskolepoäng.
Själv velar jag mellan Edinburgh eller någonstans i Kanada eller Nya Zeeland. Edinbugh känns ju klart enklast och dessutom har fysikavdelningen i Uppsala direktkontakt med Edinburgh University, så man slipper gå via Internationella Kansliet. Så kan man åka till andra sidan världen under sin master istället kanske.
De hade många utbytesmöjligheter i Frankrike och en del runtom i resten av Europa också samt något projekt man kunde göra i Afrika som också lät häftigt. Det är ju otroligt att det finns så många möjligheter men hur ska man klara av att välja?

fredag 13 september 2013

Terminsstart och mysfaktor

Ja, hon kan sina saker, Cissi. Examensarbete och APA-system, sånt som ännu ligger framför mig. Eller kanske inte riktigt ändå, om hon får som hon vill.
Själv har man nu genomfört andra veckan av terminen. Begreppet "mjukstart" är det nog ingen som betänkt särskilt länge på Ångström. Ibland känns det nästan som att man behöver en omtenta i slutet av augusti för att tvingas värma upp hjärnan lite, för när föreläsningarna väl kör igång verkar föreläsarna ibland tävla om vem som får flest svarta tavlor skrivna per tillfälle. 
Den här veckan innehöll dock ovanligt mycket räknetillfällen. Då brukar jag köpa mig en kopp té och en kexchoklad och beräkna vektorfält och mysa. Själv tycker jag räknetillfällena ofta känns underskattade, både av lärare och studenter. Om man hade höjt mysfaktorn lite kanske fler hade dykt upp! 
Någon som insett detta är vår programsamordnare Susanne, som brukar fixa fysikkonceptmöten någon kväll varannan vecka. Då får man en större mängd gratis kanelbullar och valfri varm koffeinhaltig dryck, och tillfälle ges att diskutera olika delar av fysiken på ett konceptuellt sätt, utan att så mycket fokus läggs på matematiken. Personligen var detta en absolut favorittillställning förra året, då vi diskuterade allt från vad massa egentligen är (flera gånger i och med den stora Higgsskrällen), till temperatur och till och med lite försiktig kvantmekanik. 
Jag hoppas verkligen de sätter igång snart igen. Trots att jag gick på nästan alla förra året kommer jag nog dyka upp på de flesta i år också. Det får en liksom att inse att man inte går programmet enbart för att lära sig bilda olika slags derivator och komma ihåg minustecken, utan att det faktiskt är det verkliga universum som vi studerar.

tisdag 10 september 2013

Diskussionen om UKÄ

Hej kandidatbloggen!
Jag kanske kommer dyka upp  här ibland när jag verkligen tycker att det behövs uppmärksammas något men den stora delen kommer vara hos Marikas intressen=)

Men ja. Då ska vi ta den här diskussionen med UKÄ.

Jag tycker det är så spännande att de som anställdes för att göra utvärderingen kunde vara studenter som själva läser programmen. Jag själv undrar även över om de som gjorde utvärderingen har någon utbildning i hur det är att skriva examensarbeten, fick någon utbildning i uppdraget att göra utvärderingen eller har själva skrivit ett examensarbete? (Förblir dock ovetande)

Jag tycker det är väldigt spännande att de granskade examensarbetena från Uppsala var 8 av 10 stycken från början av 2011 till 2012. (Det kanske var hela 2012 eller bara våren 2012) Men ändå, ganska nyligen som dessa examensarbeten skrevs alltså. Min första reaktion: Va, var det bara tio stycken på typ två år? Jag blir även nyfiken på hur många av examensarbetena som gjordes på de olika institutionerna? Hur många var astronomi, teoretisk fysik, materialfysik, meteorologi, geofysik osv?

Det här säger iallafall de som gjorde utvärderingen:

Mål: För kandidatexamen ska studenten visa förmåga att muntligt och skriftligt redogöra för och diskutera information, problem och lösningar i dialog med olika grupper.
"Måluppfyllelse: Bristande
Motivering: Urvalet av självständiga arbeten visar på bristande måluppfyllelse avseende studenternas skriftliga förmåga att redogöra för och diskutera information, problem och lösningar. I några arbeten saknas en redogörelse för och en diskussion kring begrepp och resultat. Val av metoder förklaras inte, vilket försvårar möjligheten att tillgodogöra sig innehållet.
Enligt självvärderingen får studenterna träna sin skriftliga förmåga genom återkommande moment, framför allt med rapportskrivning men även genom att ta fram av andra former skriftliga underlag. Det förefaller således finnas förutsättningar för att uppnå hög måluppfyllelse med avseende på skriftlig förmåga, men åtgärderna får inte fullt ut genomslag i de självständiga arbetena."

Jaha, så det var några av dessa arbeten som inte hade med rubriken "Datainsamlingsmetoder" eller ens vad jag uppfattar det som rubriken "Diskussion" där man diskuterar sitt resultat, om problemställningen i introduktionen är uppfylld eller vilka åtgärder man ska göra. Jag börjar nästan undra vilken examinator som kunde "missa" det när kandidatuppsatsen godkändes. Att inte förklara metod kan jag nästan förstå att man missar att ha med som kandidatstudent eftersom informationen om hur du skriver en rapport är rätt luddig men att en professor(som jag tror examinatorerna är?) kan missa sånt blir jag lite nyfiken på vad det är för examinatorer.

Som sagt boken Rapporter och Uppsatser av Jarl Backman har jag använt mig av för där står det faktiskt hur man refererar till djungeln av alla artiklar, böcker, internetsidor osv. Och man får en liten insikt i det där APA-systemet om hur man refererar till saker. För jag ska säga att göra inlämningsuppgifter i Fysikens matematiska metoder, flervariabelanalys eller kvantfysik så behöver du inte kunna APA-systemet. För att skriva labbrapporter på pendlar som svänger fram och tillbaka under en viss tid behöver du inte heller kunna APA-systemet.

Åtgärd? Ja, berätta för oss hur man refererar till de vanligaste referaten i fysikområdet så gör vi det. Låt nästa examensjobbare få tillgång till och titta på godkända examensarbeten så har man någon mall att gå efter. Det är även smart att få se examensarbeten på den avdelning som man gör sitt examensarbete på eftersom typ alla avdelningar har olika layouter för sitt område. Att titta på en doktorsavhandling eller en publicerad artikel i sitt fysikområde är en bra grej men de kan vara så sjukt detaljerade att man går vilse.

Det här med att inte diskutera sitt resultat kanske möjligen kommer ifrån att vi faktiskt aldrig direkt diskuterar det vi lär oss på föreläsningar och lektioner. I alla fall under de tre år som jag har gått, visst det har förekommit men väldigt lite. Det har jag dock sett och hört att det är ändring på med det nya kandidatprogrammet. Heja, heja!=)

Nästa åsikt UKÄ hade något om:

Mål: För kandidatexamen ska studenten visa förmåga att inom huvudområdet för utbildningen göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter.
"Måluppfyllelse: Bristande
Motivering: Urvalet av självständiga arbeten visar på bristande måluppfyllelse avseende studenternas förmåga att göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga aspekter. I de arbeten som visar bristande måluppfyllelse är diskussionen av resultaten bristfällig. Exempelvis sätts resultat inte i relation till kunskapsläget inom området eller pågående forskning. I några fall förekommer även brister i referenslistan. I självvärderingen ges relevanta exempel på hur det vetenskapliga förhållningssättet tränas i utbildningen, men detta får inte genomslag fullt ut i de självständiga arbetena."

Ja, vad kan man säga här? Jo, att den lilla detaljen inte informeras helt enkelt under kursen.

Det är verkligen något helt annat att skriva en uppsats än att vara den mest noggranna studenten som inte missar ett endaste minustecken när den gör matrisinventeringar, räknar ut sjukt långa ekvationer eller sätter ut vektorer åt fel håll. Men jag har ju hört talas om kursen Fysikprojekt 5 hp som kanske är en provsmakning av det här med att skriva uppsats. Att det inte bara är att "lämna in" inlämningsuppgiften få den rättad, poängsatt och sen var den chansen borta att göra om inlämningsuppgiften. Där kanske man blir tränad i att när man väl har skrivit ett första utkast och tycker att nu kanske jag kan lämna in den så har du minst fem gånger kvar att rätta till allt.

På ett sätt kan jag tycka att det är lite synd att de "bara" tittar på examensarbeten där får man liksom inte visa skickligheten från alla kurser man läst (Det går inte heller) Utan stor del (som programmet har fått brist på) är just att skriva ett examensarbete. Och det kanske också säger något om varför det bara var 10 godkända examensarbeten på 1-2 år.

Hur det ska bli bra? Ja, låt oss titta på hur ett examensarbete är skrivet och ge oss en mall om vilka rubriker man ska ha med och vad som ska stå under rubrikerna och hur man refererar. Och om man får öva på det här redan första året. Ja, då har man tid på sig=)

Sen kan jag rekommendera de som skriver examensarbete att inte ha tre extrajobb och ett större förtroendeuppdrag plus att plugga till en 10 hp kurs samtidigt som ni skriver examensarbete. Det blir lite stressigt och man hinner inte med allt. Men ja, det är något man får leva med och arbeta vidare med.

En sista sak ska jag säga här och det är faktiskt att det är rätt roligt att skriva något eget och att jag själv absolut kan tänka mig att göra det igen. Man vill ju forska liksom. Det är ju coolt och mycket roligare än rutinarbete. =)


måndag 26 augusti 2013

Något av det coolaste med Ångström...

... är att man (oftast) går på föreläsningar på entréplan, samtidigt som riktiga forskare i precis de ämnen man brinner för sitter bara en, två, tre trappor upp och gör riktig forskning! Dessutom är man som student för det mesta mer än välkommen upp och diskutera olika fysikfrågor med dessa forskare.
För mig var det en otroligt häftig känsla när jag började på Ångström för ett år sedan - det är här det händer!
Samma känsla infann sig idag, då jag och Cissi, efter att ha genomgått alla informella formalia som det innebär när en blogg byter ägare, stannade kvar och tog en fika med avdelningen för astronomi. Vi kom bland annat att tala om universums begynnelse, dess expansion, gravitationsstrålning och kvantiserad rumtid.
Jag gick därifrån med ett stort leende på läpparna, huvudet fullt av nya perspektiv på den här världen och en känsla av att det här, det här vill jag hålla på med. Bara typ sex år kvar (eller nåt)!
Till dess får jag nöja mig med att de här diskussionerna finns tillgängliga två trappor upp. Och så får man gratis bullar också. Så mycket kanelbullar som jag sett på Ångström har jag nog aldrig sett på ett och samma ställe förut.

Ny bloggare!

Som Cissi nämnt i flera inlägg under våren och sommaren så är hon nu mer eller mindre en fulländad kandidatfysiker - en fantastisk prestation, grattis till henne! Detta innebär dock att eftersom hon nu slutar på programmet behövs någon som tar över den här bloggen efter henne, så att ni kan fortsätta läsa om de oändliga äventyren på Ångström med omnejd.
Hon erbjöd mig uppdraget, jag sa ja, och alltså antar jag att en presentation är på sin plats.

Jag heter Marika och börjar nu andra året på Kandidatprogrammet i Fysik vid Uppsala Universitet. Mitt intresse för fysik väcktes för första gången under högstadiet då jag gjorde ett arbete om svarta hål, vilket innebar att jag då jag läste runt på olika wikipediaartiklar exponerades för ämnen som vakuumfluktuationer, kvantmekanik och våg-partikeldualiteten. Jag fattade ingenting av vad jag läste. Men en sak förstod jag: Det var inte självklart att rymden var tom. Det var inte självklart att universum var oändligt, eller att det inte på något sätt var ändligt för den delen. Man visste egentligen inte ens vad ljus var. Jag började ifrågasätta allt, och snabbt eskalerade det hela till mer eller mindre existentiella tankar, tankar som jag än idag grubblar på, men insett att delar av kosmologin, kvantmekaniken och de flesta lite mer "abstrakta" delarna av fysiken adresserar på ett vettigt sätt. Alltså finns sannolikheten att mina blogginlägg kommer röra sig lite mer i dessa kretsar. Fast min främsta uppgift kanske ändå är att skriva om kandidatprogrammet.

Anledningen till att jag började läsa fysik var att jag ville ha svar på mina frågor. Antingen att få dem förklarade för mig av någon, eller att jag någon gång i framtiden ska ha chansen att besvara dem själv. Att läsa ett år fysik har gett mig verktygen till att förstå universum lite bättre, och då har jag ändå bara läst ett års kandidatfysikkurser. Jag har också insett att saker jag innan tyckte var trista, som rörelsemängder och entropier i termodynamiska system, faktiskt är väldigt intressanta, om än på ett annat sätt än frågor som "Hur uppstod allt?". Vissa fenomen är till och med intressanta på ett uteslutande matematiskt sätt, något som var helt otänkbart för mig för ett år sedan.
Programmet är tufft, det tycker jag verkligen. Men jag hoppas ändå att jag ska kunna hålla entusiasmen uppe och fortsätta skriva intressanta inlägg på bloggen.

Jag har hört att Cissi har inspirerat folk till att söka sig till Kandfy i just Uppsala, att den här bloggen får många visningar och att de kommer från många olika delar av världen. Det gör mig helt ärligt ganska nervös, men det ska bli spännande att höra era reaktioner! 
Kanske kommer Cissi titta in och slänga upp ett inlägg om livet efter kandidatexamen, eller om FysKam som jag tyvärr inte är så aktiv i. Hoppas i alla fall ni finner bloggen givande och tittar in då och då!

onsdag 21 augusti 2013

Blixtmaskin och fysikleksaker

Stort tack till Institutionen för fysik och astronomi!

Idag fick Fysikums Kamratförening (FysKam) http://fyskam.fysik.uu.se/ massor av fysikleksaker till vår föreningslokal Skamvrån. <3

Nu finns det allt från Whimshurstgenerator(Blixtmaskinen), optiklaser med prismor, gyroskop, broklossar, volymbägare, gnistplatta, magnetiskjojo, gemoetrikortlek och mycket mer!

Att vara medlem i Fysikums Kamratförening är gratis och vem vill inte ha ständig tillgång till en extra vit prisma?=D

Nästa vecka är det mottagning!=D


torsdag 8 augusti 2013

Framtidsutsikter för en fysiker

All den tid du någonsin har lagt ner, tänkt lägga ner eller försökt lägga ner på att försöka förstå ett fenomen eller lösa ett beräkningsproblem är aldrig bortkastad tid.

http://www.saco.se/Yrken-A-O/Fysiker/

Citerar SACO:

"Fysiker är en liten exklusiv grupp på svensk arbetsmarknad. De efterfrågas över hela landet... "

Om en fysiker är arbetslös?

Citerar SACO:
"För nyexaminerade: Liten konkurrens om jobben (det finns fler jobb än utbildade)."


Framtiden för fysiker ser ljus ut=)

torsdag 1 augusti 2013

Vilken attityd har du?

När man får vända sida i karlenden och månaden står på augusti kan jag inte undgå att tänka på att det snart är terminstart. Ibland kan man undra vad det är som driver en... Men intressant är det!

Vad har du för inställning till fysik? 

Vad har du för attityd till dina studier i fysik? 

Jag inbillar mig att man kan välja inställning och attityd. Jag tror på att man inte är född att "vara" en viss person utan att man helt själv får väga samman miljö, gener och andra människors åsikter till sina egna ställningstaganden.

Din vilja att lära sig och hur du gör det tror jag på är av avgörande betydelse för att fortsätta studera något som anses vara svårt. Det handlar bara om att våga lägga ner tid på det.

Du som är ny student. Det finns forskning på människors attityder till fysik och varför man väljer fysik efter gymnasiet. Går att läsa här:

http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:632587/FULLTEXT01.pdf

Värt för dig som precis ska börja läsa, för dig som funderar på att hoppa av eller för dig som redan har studerat i fyra år.

Allt handlar om hur mycket du vill. =)

tisdag 30 juli 2013

Sommarbonus

Tjena!
Du har kommit till bloggen för kandidatprogrammet i fysik. Här kan du läsa om nästan allt och inget som hör till fysikprogrammet i Uppsala, från mitt prespektiv.

Jag själv har läst mina tre år på programmet så den här bloggen behöver en ny bloggare. Ska du börja på kandfy eller går du redan på prgrammet och känner för att dela med dig av nödvändig och onödvändingt information/åsikter om fysik och din studiegång så kontakta mig på gullstrom.cecilia@gmail.com

Till er nya studenter som hittat till den här bloggen: Välkomna! Här kommer ni träffa de som är facinerade, nyfikna, nördiga och mycket mer. 

Till er erfarna studenter! Fortsätt se spänningen i fysik!

Just nu facineras jag av operation plus. Den är väldigt cool.

Skaläraddition
1+1 = 2

Vektoraddition
R + R = 2R

Vi lever i ett universa fyllt av operatorer. +, - , / , * med fler...


Nu är det bara 28 dagar kvar till mottagningen! =D

tisdag 18 juni 2013

Sista inlägget för mig!

Det är sommar i Uppsala. Svalorna flyger utanför fönstret och naturen blomstrar. Och det är lugnt i stan.

Redovisningen av exjobbet gick toppen. Tackar alla som ställde frågor och intresserade sig för mitt arbete! I min rapport kan man läsa i introduktionen:



Här beskriver Redish (1994, American Journal) ”The dead leaves model”:
·         ”Write down every equation or law the teacher puts on the board that is also in the book.
·         Memorize these, together with the list of formulas at the end of each chapter.
·         Do enough homework and end-of-the-chapter problems to recognize which formula is to be applied to which problem.
·         Pass the exam by selecting the correct formulas for the problems on the exam.
·         Erase all information from your brain after the exam to make room for the next set of material.”


På något sätt tycker jag dessa fem punkter sammanfattar de första två åren ganska bra. Stor del känns ibland så men stora delar raderas inte från minnet! De finns där och när det väl är dax att invertera en matris eller integrera en trippelintegral i sfäriska koordinater finns kunskaperna där. Iallafall metoden av hur man söker för att lösa problemet. Sen ska jag lägga till att mina två första år var ju inte direkt utformade för fysiker utan man fick stå ut med att vara en av alla hundra ingenjörsstudenter. Minns någon föreläsning i Pollax aulan då föreläsaren frågar hur många det var från kandfy där och vi var 8 som räckte upp handen och resterande 60 pers i rummet var blivande ingenjörer.  Men nu är det ändring på det och det är jag glad för! Tack studierådet!

Så tillbaka till redovisningen. Delar med mig av en bild på min poster från redovisningsdagen. Småkul fakta. När jag satt med en av alla dessa Kjell och väntade på att postern skulle bli utskriven så diskuterade vi hur mycket utskrivarapparaten kostade. Han tippade på 200-250 TUSEN kronor. Inget jag skulle köpa själv bara för att kunna skriva ut A1:or i färg på fotopapper. :P
 Jag vill även tacka avdelningen för fysikens didaktik. Ni är underbara människor som ifrågasätter och vågar diskutera sånt som andra tar för givet. Där är faktiskt ett ställe som jag kan tänka mig att jobba med forskningsprojekt och undersökningar av hur människor lär sig fysik. För det är inte alltid så lätt även fast det borde vara det! Eller?

Men med tanke på rykten jag hört från att alla gymnasieprogram inte längre ger högskolebehörighet eller att det inte alls är så många som läser fysik eller matte för att få behörighet till kandidatprogrammet i fysik så är ni alla som har kämpat er igenom proven på gymnasiet varmt välkomna till prov men med människor som fascineras över det man har prov i.

Det är nog en av kärnorna till att fysik är så kul och att man orkar plugga i tre år matte och fysik. För att människorna som man träffar är nyfikna och fascineras av allt från hur vatten kondenseras på dammpartiklar i luften och bildar moln till att cos(90)^2 +sin(90)^2 faktiskt är lika med ett, varje gång!

Så nu återstår att bestämma vilka kurser man ska ha i sin kandidatexamen innan man ansöker om en sån. När jag inser att 75hp+(exjobb15hp) är bara fysik(minst) och 30hp(minst) är bara matematik så har man ju faktiskt läs sjukt mycket fysik och matte! Men ändå tycker jag att jag bara har skrapat på ytan. Men det öppnar ju bara för att det finns så mycket mer att lära sig!

Vilket säger något om att man kanske ska läsa det där masterprogrammet i fysik. På något sätt känns det coolt att ha behörighet att läsa kurser i:

Symmetri och gruppteori
Kvantmekanik
Kvantfältteori
Astrofysik-Testverktyg för fysikens teorier
Gravitation och kosmologi
Topologi
Modeller för lärande
Fysikens matematiska metoder 2
Stjärnornas fysik
Astropartikelfysik
Plasmafysik
 med fler!!!

Men med ett masterprogram innebär det raka vägen in i forskningen och det kanske man ska fundera på över sommaren om det är det man vill göra. Det är ju ändå rätt spännande!

Så jag hoppas jag får se flera av er redovisa era examensarbeten och kalla er själva fysiker om tre år(sökande gymnasieelever), 2år(kandfy1), 1 år(kandfy2). 

Själv cyklade jag längs med fyrisån där i slutet av augusti 2010 och tänkte stenhårt bli astronom och efter tre år erkänner jag mig som en fysiker.

söndag 2 juni 2013

Examenspresentation på tisdag

Ja, ni. Nu är det inte långt kvar. Här sitter jag på Ångströmbiblioteket och tittar på min poster och tänker: Vad bra det blir!

Man har övat på presentationen och känner sig riktigt motiverad över att få redovisa den för alla på tisdag. Så vill du komma och höra på min presentation så redovisar jag den klockan 10.00 i Polhemsalen. Det är efter andra kaffepausen så man kommer vara lagom pigg och har en varm kopp kaffe i handen när man sitter där och tar del av forskningen.

Det är verkligen kul för att man känner att man har gjort något, man har kommit fram till något som kan bidra till forskningen inom området. Så även fast man bara är en kandidatfysiker så kan man hjälpa till på ett litet hörn av forskningen i fysiken.

Om du inte kan komma och vara med på när presentationerna hålls så kommer det att minglas utanför Polhemsalen vid lunchtid med alla som har redovisat eller kommer redovisa under dagen. Så ta en sväng förbi och kolla in vad vi har gjort. Kanske är du bara nyfiken eller så får du inspiration hur ett kandidatexamensarbete går till.

Tisdag klockan 08.15 är första presentationen och runt 15-16 är den sista. Missa inte det!

måndag 27 maj 2013

söndag 26 maj 2013

Underbara tentaperiod...

Åh, kan det inte bara ta slut någon gång? Alla uppgifter man måste göra. Alla ekvationer man måste känna sig säker på inför tentor. Alla sammanställningar som måste bli färdiga. De här tentaperioderna  tycks alltid bli så intensiva även fast man tycker att man har jobbat kontinuerligt med det i flera månader.

Men samtidigt. Va? Ska det här vara sista tentaperioden? Ska det verkligen ta slut den 4 juni? (egentligen)

Ska tiden på Ångström redan vara över?

Då vill jag nästan inte att tentaperioden ska ta slut.

Men när den väl gör det ska jag kalla mig kandidatfysiker då? Har jag verkligen så mycket kunskap om fysik, matte, data och universitetsstudier att det är nu man definieras som kandidatfysiker? Det känns ju som att jag bara har nosat på matten, att jag bara är i det översta lagret av förståelsen i fysik. Och om jag känner såhär nu hur mycket visste jag egentligen första dagen då jag cyklade till Ångström och vår programsamordnare berättade om salami-metoden?

Men ja, tydligen är man snart framme. Meeeeeeen det är ju några till ekvationer jag ska integrera och derivera innan jag är där:P

Så jag ska berätta om att skriva exjobb är givande. Jobbigt, men givande. På tisdag ska jag ha min vetenskapliga presentationen för forskargruppen och jag tror väl att de flesta antingen hade det förra veckan eller kommande veckan. Och ja, inte för jag vet hur det går för de andra med den presentationen, som kommer vara minst en halvtimme, men det är ju lite kul att få dela med sig av en mer grundläggande presentation av sitt resultat. Men det är också lite nervöst eftersom det kommer vara personer där som har fina titlar som professorer, forskare, doktorer, doktorander. Jag är ju bara en knapp kandidatfysiker inte har jag övat mig på vetenskapliga presentationer som jag dessutom har tagit fram själv.

Men. Det ska bli kul. Blir lite mer forskningsanknytning liksom istället för att bara ha en superkort presentation på 12-15 minuter för allmänheten.

Det kan man ju också skriva om. Att det kommer vara hela 20 personer som redovisar sitt kandidatexjobb i år. Inte för att jag har värsta koll på statistiken men vi var väl runt 60 personer som började och förra året tror jag väl att det bara var runt 12-14 personer som redovisade så det går ju uppåt=)

Nej, tillbaka till studierna.

torsdag 23 maj 2013

MUTA

I tisdags var jag på MUTA, Middag för UTskott och Andra viktiga personer, på Uthgård.

Det är väldigt trevligt att UTN ordnade en gratis middag för de studenter som är engagerade i sektionerna och som ställer upp på sin fritid med att studiebevaka eller organisera sina sektioner för att studenterna på "sitt" program ska känna sig välkomna och ha en rolig studietid. (MUTA anordnas i slutet av varje termin.)

Jag gillar starkt den här känslan som finns här: Av studenter för studenter!
Vilket säger något om att vem som helst av oss kan väldigt lätt bjuda in till något intressant eller något som man kan vara tacksam över.

Det som vår studentkår är bra på är också att skilja på gränserna mellan student och anställda på universitetet. Så jag vill säga att det är kul att det är kända ansikten från TekNat-fakulteten som sitter och äter en god middag med oss studenter=)

Och så är det kul när de(fakultets människorna bland annat) håller tal på middagen om att vi studenter är duktiga, viktiga, har kompetens och att vi behövs.

Därför vill jag dela den känslan till er bloggläsare: Det är bara kul att engagera sig och det är meriterande! Utan att det egentligen är en så stor grej man gör. Så därför kan jag väl göra lite reklam för att Fyskam söker någon som vill vara internationellt ansvarig och studiesocialt ansvarig till hösten=)

tisdag 21 maj 2013

4 rån och en kaka

Det är faktiskt ganska underhållande att räkna ut integraler som går från noll till oändligheten över hela rymden. Speciellt när man använder sfäriska koordinater. Och speciellt när det handlar om atomer som man approximerar till väteatomer. För att den elektronen som är längst ut från "mitten" (om det finns ett mitten i en atom) förbiser alla andra elektroner på vägen in till mitten. Så den elektronen som är längst ut tror att det bara är den och "mitten"(positiva laddningen) som finns. När elektroner beter sig så kan man approximera atomerna till väteatomer! Och om man då för nöjes skull vill räkna ut sannolikheten för vart den här elektronen kommer befinna sig någonstans. (Tänk om man kunde göra det med hur människor beter sig!) Eller bara normalisera vågfunktionen så använder man sig av en speciell definition av den grekiska bokstaven rå.

Som senare gör att i den här integralen blir det en del "rån" vilket gör att det blir lite roligt när man skriver om integralen för någon uträkning och så har man tappat bort sina rån, fördubblat sina rån eller att  man ställer sig frågan:

Vad blir det om jag integrerar fyra rån över hela rummet

Mmm... Inte tänkte jag på det. Den dagen då jag cyklade mot ångström och skulle bli fysiker, att jag skulle sitta och integrera massa rån om kvällarna.

Eller så är jag bra på att roa mig själv=)

måndag 13 maj 2013

Plugga, plugga, plugga

Klockan har passerat 17.00 en måndag. Där ute börjar väl alla åka hem. Eller så är "jobb-dagen" över. Men i akademin har dagen bara börjat.

Tentaperioden har trätt i kraft. Dax för ett x-antal blyertsstift, kaffekoppar, tangentbordsbokstäver, vita kritor och timmar som går åt till att skriva fina bokstäver och siffror.

Det här med att  ha datum till att bli klar med saker. Det gör att passeringen av 17.00 en måndag inte är så mycket mer obetydlig än om det skulle vara klockan 15.00 en lördag eller kl 23.00 en torsdag. Den enda skillnaden är att solen lyser ibland och fåglar som kvittrar olika på vägen till och från Ångström.

Tänk Bumbibjörnarna-melodin

"F=ma det är kraften som vi leds utav, den är med i oss i varenda dag. Oh vi får följa med. Oh vi får följa med!"

torsdag 9 maj 2013

Total angular momentum

Just nu är det här den svåraste bilden jag har att förstå. Nästan lite ironiskt, känner jag ibland. Den är väl inte så svårt, säger du. Det är ju bara tre pilar med olika färger och så några bokstäver. Mmmm visst är det det... instämmer jag.



Total angular momentum. J.

Något mystisk moment kombinerat med spin och rörelsemängdsmoment. Ja, ni... Röra ihop de två ingredienserna i en gryta och låta det koka i nån timme.

...

Det tog nog längre tid än en god köttgryta att skriva ner den här "simpla ekvationen" av mycket viktiga fysikaliska fenomen. Man kan ju alltid göra det enkelt för sig att säga att beloppet av de båda vektorerna är S=1 och L=2 så blir J=3. Sen tror man att man har förstått det här med total angular momentum. Men icke.

J= S + L säger så mycket mer än bara tre bokstäver och två operatorer. Det gäller bara att "se" det.

Student-SM i Linköping

Visst tar studier mycket tid. Men man kan också passa på att utnyttja sin tid som student genom att vara med på studentaktiviteter som anordnas av studenter=) I helgen var jag på Student-SM. Alltså ett Svenskt Mästerskap för studenter i ridsport. Såklart:P

Det var fem akademiska ridklubbar som var med. UARK(Upsala Akademiska Ridklubb), ARKUM(Akademiska Ryttarklubben i Umeå), LARS (Lunds Akademiska Ryttarsällskap), LARK(Linköpings Akademiska Ryttarklubb) och KAR(Karlstads Akademiska Ryttare).

Jag var med och representerade Uppsala i hopplaget. Vilket slutade i att laget blev tvåa i hoppning och så blev Uppsala totalt trea i Student-SM. Det var superkul och roligt att träffa andra akademiker som också rider.

 Här är hela laget från Uppsala.
Här är hopplaget. Och det tror jag inte händer så ofta. Att ett hopplag består av tre tjejer, där två av tjejerna råkar vara fysiker! Heja fysik och ridsport!=)=)=)

 Här får vi rosetter för tredje platsen i Student-SM i ridsport!
 Och så en hoppbild=)
 Och en bild i galopp efter att man klarat sig banan runt=)
Den fina västen med UARK-loggan på ryggen. Snyggt säger jag!

Ja, Student-SM var riktigt roligt. Men nu är 4 juni alldeles för nära i tiden. Exjobbet slukar väldigt, väldigt mycket tid! Men så är det generellt i fysik.Börjar man inte plugga 3-4 veckor innan tentan så är man lite körd. Och jag menar det verkligen. Börjar man göra uppgifter veckan innan så är det vacker ytinlärning man tillämpar. :P

fredag 3 maj 2013

Fysikrepresentationer

Dagens fysikfråga:
Hur tänker du på fysikrepresentationer till vardags?

När du ser en trappa, tänker du på energinivåer som om de skulle finnas i en atom? När du känner solens strålar mot ansiktet tänker du på att energin är just dess frekvens multiplicerat med ett litet tal? (E=hf)

Hur använder du fysikrepresentationer till vardags? Kan det på något sätt hjälpa dig att förstå fysik om du ser fysiken utan papper och penna?

söndag 28 april 2013

Forsfestival!

Valborg närmar sig med stormsteg! Och jag måste säga att det är en lyx att ha ett sektionsrum med utsikt över aktivitetsområdet!

Massor av fina flottar byggs! Men finast är nog sektionens flotte=) FysKam:s flotte blir i år en meteorologflotte med väderprognos där de bland annat förutspår champagneregn över Uppsala under valborg=)

Här är bygger de flotten=)
Och så måste jag ta med bilden på den här flotten. Otroligt amazing!
Ja, det är mycket roligt som händer under festivalveckan! Så passa på!

TUK 2013

Ja, tiden går fort när man har roligt. Det har redan gått mer än en vecka sen jag var på TUK, Tekniska- och naturvetenskapliga fakulteten utbildning råds konferens. Grundat från TUR, Tekniska och naturvetenskapliga fakultetens utbildnings råd. (Långa vackra namn.)

Jo, den konferensen var till för universitets lärare och studenter för att inspirera och diskutera viktiga (ja, mycket viktiga!) saker för hur utbildningen på universitet ska hålla hög standard.
Den fina bilden för TUK. 

Jag var på TUK därför att jag gör mitt examensarbete på avdelningen för fysikens didaktik. Och det känns positivt. Känns som vi är i en riktning där fler forskare som undervisar på universitet börjar få upp ögonen. 

Få upp ögonen på att det inte bara är att ge ut böcker, skriva hundra word-dokumen, ladda upp tusen pdf:er på studentportalen och stå och prata grekiska bakom kateten. 

Det här är jag och min poster med rubriken: 
Kan multipla representationer och en interaktiv studiemiljö främja lärandet av fysikekvationer?

Här är en bild på när det var paneldiskussion under konferensen.
Det var mycket bra som sades och jag kunde inte låta bli att delta med åsikten att varje lärare vid varje tillfälle av förmedling av ämneskunskap är en förebild. 
 
En förebild av hur man hanterar ämneskunskapen och försöker få den att stanna kvar i huvudet på oss studenter.  
Sen efter inspirationsföreläsning, projektdiskussioner, mingellunch, paneldiskussion så var det fika <3 Så man kunde fortsätta stå vid sina postrar och berätta om den pedagogiska utvecklingen på TekNat-fakulteten
 
 
Det som förvånade mig mest under dagen var faktiskt hur pass intresserade lärare var när man uttryckte sina åsikter eller sa något som kunde bidra till utvecklingen. 
 
Och det är väl en attityd som vi strävar efter på Uppsala universitet? =) 



Sökes ny bloggare!

Visst är det så. Att kandidatprogrammet en dag går mot sitt slut. Vägen till och från Ångström har cyklats oräkneliga gånger men det som är fint är att nya människor med nyfikenhet söker sig hit!

Så ska du läsa kandidatprogrammet i fysik i höst och gillar att blogga?

Eller går du kandidatprogrammet i fysik och vill dela med dig av kandidatprogrammets upplevelser?

Skicka ett mejl till mig och säg att du vill blogga=)

Kravet är minst ett inlägg varannan vecka när det är ordinarie tider alltså vår- och hösttermin. Du blir anställd och får lön av Uppsala universitet.

Och inte minst blir du ett viktigt ansikte utåt för kandidatprogrammet! Okej, kanske inte ansikte men en röst.=)

Bloggen har idag cirka 800-1200 sidvisningar varje månad och det är verkligen från hela världen sidvisningarna kommer ifrån, inte bara Sverige.
 Den här statistiken är från senaste veckan. 
Så jag måste väl fira lite med att det äntligen har totalt sett blivit över 30000 sidvisningar sen bloggen började=) Nice! 

Så känner du dig sugen är det bara att höra av sig=)

måndag 15 april 2013

15 april, dagen då man måste bestämma sig.

Dagen då anmälan ska vara inne för ansökan vad man ska göra under hösten och ett flertal år framåt.

Beslutsångest? Nej, absolut inte.

Det där masterprogrammet i fysik verkar ju vara så spännande. Massor av intressanta kurser, frihet och en utbildning som ger en kompetens för anställning inte bara i Sverige. Fördjupning och bli expert på sitt område. Det låter väldigt intressant.

Men man måste ju ta sin kandidatexamen för det. Vilket innebär att man ska skriva en vetenskaplig rapport. Så jag vill rekommendera er som skriver examensarbetet eller kommer att göra det att läs i boken: Rapporter och uppsatser av Jarl Backman. Där reder han ut hur man refererar beroende på vilken stil man använder och hur man skriver och läser vetenskapliga rapporter.

Även det där kompletterande ämneslärar-programmet för att bli lärare på gymnasiet i fysik och matte låter som en bra grej. Men det hela verkar vara lite mindre bra organiserat och man har ingen koll på vilka kurser man ska läsa eller vad de har för kursmål om det är bra kurser osv. Så det är tråkigt att allt runt omkring den utbildningen stöter på en del hinder.

Annars blir det en cool bild på geofysikens huvudområde. Plattor som rör sig.

torsdag 4 april 2013

Examensarbete

Visst märker man att det är påsklovsvecka här på Ångström. Det är inte så mycket folk som sitter överallt och studerar utan några enstaka här och där. Inbitna, envisa och nyfikna människor.

Själv sitter jag på "kontoret" med solen lysande i ansiktet och analyserar data från mitt experimentella försök. Att lära sig fysik med multipel av representationer och med ett interaktivt sätt. Helt enkelt att prata fysik med varandra.

Ett forskningsprojekt innehåller alltid analysering av data men jag ska säga att det är inte så lätt att analysera människors sätt att tänka och tala om fysik än om fysiken själv. Men på tok för intressant för att se hur fysiken byggs upp, vart den kommer ifrån och hur man använder den. Fysiken upptäcks ju av människan där vi formulerar samband och lagar. Och med den mörka energin hängande över oss med 70% av något vi inte vet vad det är så är det intressant att se hur människor tänker på fysik.

I examensarbetet så ingår det att göra en poster och en rapport. Och idag, seg som jag är, (eller kanske inte) har jag äntligen fått veta hur man gör en poster! I powerPoint! Jag blev riktigt förvånad, trodde att man behövde använda något specialprogram som man måste ladda ner för att göra en poster. Men många av de posters som hänger på väggarna här på Ångström är gjorda i PowerPoint. Så här ska det göras posters!

Arbetet som man gör är ju ett "exjobb" ett förarbete innan det "riktiga arbetet" i det område som man är intresserad av. Så det kommer som en naturlig del att presentera sitt tillväga gångs sätt för andra som är intresserade i samma område på en konferens, TUK, Teknisk-naturvetenskapliga fakultetens-utbildnings-råd-konferens.  Spännande och lite utmanande, en bra morot till att jobba klart med examensarbetet!


onsdag 27 mars 2013

Forskarlunch och fysikkoncept: Tema Gravitation

Vilken härlig standard kandidatprogrammet i fysik håller!

Idag har det varit forskarlunch i salen bredvid pollax aulan där avdelningen för kärnfysik var på besök. Själv ägnade jag större delen av lunchen till att diskutera mörka fotoner!!! (Ascoolt!)

Alltså att sönderfallet av pi-noll blir till två fotoner. En som är reell och en som är virtuell eller så kallad mörk. Där den mörka fotonen sen sönderfaller till en elektron och en positron, troligen. Ja, men vad är pi-noll säger du? Jo, det är en partikel bestående av kvarkar. Antingen en uppkvark och en antiuppkvark eller en nerkvark och en antinerkvark=)

På den här bilden ser vi bara att pi-noll består av en upp och en antiupp men det är lika "stor chans" att det är en nerkvark och antinerkvark.

Sen när forskarlunchen var slut var det ännu en del i fysikkonceptserien med temat gravitation!!! Oj, oj, oj favoritämne! Och vem höll i den konceptlektionen? Jo, självaste Ulf Danielsson! Så nice att ha en professor i teoretisk fysik som vill förmedla gravitationsteori till oss studenter=)

Under dessa två timmarna skulle vi besvara två frågor. Hur stort är ett svart hål och hur kommer det sig att universum expanderar? Vi löste ut de två frågorna med hjälp av Newtons mekaniska lagar och med vilket antagande då? Jo, energins bevarande. Den så viktiga lagen som alltid gäller i vårt universa. Energin bevaras och är konstant. Plus att det finns två former av energi, kinetisk och potentiell. Jag har skrivit det så många gånger nu i mitt liv att jag snart börjar tro på att det bara finns de två formerna av energi och att den är konstant. Men det finns något som ifrågasätter det. Måste energin vara konstant?

Ja, ja lite coolt att använda sig av Newton och att definiera att flyktfarten från ett svart hål är ljusfarten och på så sätt få fram Swartchild-radien r= (2*G*M)/(c^2). Plus att för en hundrade gång höra förklaringen på vad som händer när man reser närmare och närmare ett svart hål. Äntligen greppar det för mig om man istället säger att svarta hål är frysta stjärnor. Att om man står utanför och tittar på en person som färdas in mot ett svart hål så kommer det se ut som att den personen stannar och fryser fast. Just för att definitionen av ett svart hål är att inte ens ljuset kan ta sig därifrån och då är det nästan självklart att bilden av den/det som färdas in i ett svart hål stannar av för att inte fler fotoner kan ta sig från bilden/svarta hålet.

Till den andra frågan. Hur det kommer sig att universum expanderar. Det slutade såklart i de vackra kosmologiska ekvationerna som heter Friedmann ekvationerna, som jag gjort ett inlägg om redan 18 april 2011 här på bloggen. Ännu en gång använder man sig av energins bevarande och definitionen av täthet, densitet, och den formeln som alla är så övertygade om att volymen på en sfär är. Volym= (4*pi*(radien^3))/3.

Sen vips hamnar man i frågor som vad består egentligen densitet av och hur konstant är egentligen den konstanta energin? Beror den inte på radien? Eller på en godtycklig skalfaktor? Där kvoten på denna skalfaktor med tidsderiviatan av skalfaktorn och skalfaktorn själv definierar hubbels lag.

Nu börjar jag nästan ångra att mitt examensarbete inte handlar om gravitational lensing, då hade jag ju varit alldeles insnöad på det här området. Men ja, experiment om hur människor lär sig fysik är faktiskt ganska intressant det med! Det projektet om hur gravitationen kröker ljus kring massiva objekt, det får väl vänta till examensarbete på masterprogrammet.

Men visst blir man inspirerad till att läsa mer om teoretisk fysik, geometrianalys och topologi!