Hopp om en bättre framtid och ett väckt intresse

Så lider terminen mot sitt slut, och det enda som är beständigt är tentaplugget. Vi har det ganska tomt schemamässigt så det känns väldigt befriande! Att kunna ägna sig helhjärtat åt studierna utan att ha en massa föreläsningar som kommer i vägen hela tiden är sällan en fysikstudent förunnat...

Förra veckan var lite av ett deadlinesmässigt inferno. Vi hade alltså fem laborationsrapporter som skulle in i princip samtidigt, med två dagars mellanrum. Det känns som att det är ganska ofta som det finns en bristande kommunikation, kursansvariga emellan. 

Men, man ska inte klaga, för vi har ju Susanne. Eller ja, ska man klaga så ska man göra det till Susanne.

Förtvivlade av stress ramlade vi tre studenter in på hennes kontor under en rast och gick ut därifrån en halvtimme senare med leenden på läpparna och en försäkran om att det var arbetsbördan det var fel på och inte oss. Hon har en otrolig förmåga att lyssna och ni som läser det här och funderar på att studera fysik i Uppsala kommer definitivt att få en uppgraderad version av utbildningen, tack vare henne (och oss klagande studenter).

Förra veckan var jag på en föreläsning om livsbetingelser i universum. Den visade sig vara för allmänheten och det var mycket intressant att höra icke-fysikers tankar om ämnet under frågestunden på slutet. Man lever verkligen i en liten bubbla här, alla tänker på samma sätt. Man märker liksom inte hur man efter hand lär sig tänka mer och mer som en fysiker, och det är på sådana här tillställningar som man plötsligt inser hur mycket man har lärt sig sedan man började studera här.

I vilket fall fann jag ämnet otroligt intressant, och stannade kvar och pratade med föreläsaren i över två timmar efteråt. Vem vet, om inte det blir kosmologi för mig så kanske det blir astroboilogi...?