Igår kväll var det studiebesök med Kärnfysiken för de som ville, på The Svedberg-laboratoriet. (Ja, du läste rätt, men antagligen också fel, då "The" i det här fallet ska uttalas som den där varma drycken som är så populär dessa mörka, kalla vintenätter. "The" är nämligen kort för Theodor).
Över hela laboratoriebyggnaden låg någon slags mysig känsla av teknologisk apokalyps. Jag var inte den enda som tänkte att Hollywood hade kunnat hyra stället för en filminspelning. För att komma till acceleratorn gick man genom långa, underjordiska gångar inredda med flera rader rör, spakar och här och var stod kylskåpsstora klossar av strålningsskyddande material. All teknologi såg otroligt old school ut med stora knappar och rattar. Överst på acceleratorn fanns en röd lampa med tillhörande siren som börjande blinka respektive tjuta när experiment skulle utföras. Allt detta ackompanjerat av vetskapen om att de genomförde experiment med potentiellt livshotande strålning.
Fast faktum var ju att de räddade liv med den. Protonterapi mot cancertumörer är nu acceleratorns huvudsakliga syfte, och tydligen en effektiv behandling!
Det var ett väldigt intressant och fascinerande besök, alla vi pratade med verkade väldigt passionerade över den forskning de bedrev och då blir det nästa alltid givande. Vi fick lära oss hur accelereatorn funkade, hur strålen med protoner leddes genom rören med hjälp av magneter som satt på olika sätt beroende på funktion, och hur protonstrålen till slut i behandlingsrummet fokuserades och modifierades för att precis passa cancerpatientens behov.
Hela besöket var väldigt bra upplagt med hur man fick börja med lite teori, sedan följa protonstrålen från dess bildande i acceleratorn, genom rören i de smala gångarna, till patientrummet och andra rum för applikationer.
Kärnfysik-kursen har över huvud taget varit väldigt intressant, men intresset sporrades även lite extra av studiebesöket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar