Det drar ihop sig...

Wohoo, idag har vi haft våra populärvetenskapliga presentationer av exjobben! Det börjar dra ihop sig nu! För många var det i princip det sista på hela utbildningen.
Det var jättekul att se sina vänner presentera vad de jobbat med, men nog var det pirrigt. Jag hade näst sist och satt och byggde upp nervositeten lagom tills jag skulle upp och presentera. Men folk verkade tycka det gick bra ändå. Under lunchrasten gick vi runt och kollade på och diskuterade postrarna som vi hade gjort, så det kändes som en satsig heldag som verkligen markerade något slags sammanknytande.
Efteråt gick vi alla ut i solen och tog ett gruppfoto och kramades med  de två fantastiska programansvariga vi haft, Susanne Mirbt och Gabriella Andersson. Vi är alla eniga om att vi inte kan hylla dem nog, som de ligger i för att göra utbildningen bättre och fixa en massa för oss. Vi bjöd dem till korridorsfesten vi ska ha på söndag men det verkar som att båda har andra planer...

Hur många gånger vi än säger det så är det inte så lätt att förstå att de tre åren på utbildningen så gott som är över. Det kommer lite som en chock då och då, vi har varit inne i exjobbsbubblan hela våren och plötsligt så är allt typ över. Precis som det här inlägget helt plötsligt tar slut nu, precis när du kommit in i läsandet.

Att diskutera vänners teoretiska exjobb

Här sitter jag dagarna i ända bredvid vänner som yttrar sig i meningar av typen "Jag börjar vänja mig vid kommutativa diagram", "Varför lyckas jag inte sätta likhetstecken mellan de här två pair of pants?" och "Kan de inte bara bestämma sig för en definition av Frobenius-algebra?!". När jag ber dem förklara vad för något det är de talar om får jag oftast svar på formen "(p,q)-tensorer är multilinjära objekt som äter p st vektorer och q st kovektorer, och bajsar ut reella tal".
"Mhmm" nickar jag instämmande och fortsätter traggla galaxdata i matlab.
Livet för exjobbsstudenter kan alltså se ganska olika ut, och att sitta med vänner som gör annat ger verkligen perspektiv på mitt eget ämne!

Hjärnskap

Den senaste tiden har det givits flera intressanta föreläsningar här på Ångström. Vi hade en följetång med lunchföreläsningar om "Trygghet i studentlivet", med fokus på bland annat jämställdhet, psykisk hälsa och vart man kan vända sig om man behöver stöd på något sätt. Superbra initiativ, tycker jag!
Sedan smög jag mig in på en kvällsföreläsning med neurovetaren Malin Gutestam anordnad av Sveriges Ingenjörer, om hur man kan använda kunskap om hur hjärnan funkar för att till exempel plugga effektivare eller bli en bättre ledare. Föreläsningen var verkligen hur bra som helst, jag slets mellan att bara sitta och ta in allt hon sade och att skriva ner det så att jag skulle komma ihåg det. Föreläsningen behandlade allt från multitasking och hur man riktar uppmärksamhet till hur man ändrar vanor och vilka inställningar som finns till intelligens och kompetens. Allting kopplat till ren neurofysiologi och hjärnans olika funktioner. Det var väldigt givande och jag tror jag kommer ta med mig kunskapen därifrån genom hela livet.
Alla studenter borde få tillgång till sådan här kunskap, jag tror verkligen vi haft jättestor nytta av att få en sådan här föreläsning när vi börjar studera.

ASP-dagarna

Förra torsdag-fredag var jag och två klasskompisar på ASP-dagarna, en slags konferens med fokus på aktiv studentmedverkan. Den bestod av föreläsningar, workshops, gruppdiskussioner och lunch och fika med forskare i ämnet. Det var helt otroligt intressant och inspirerande!
Det var under fysikundervisning i praktiken-kursen förra hösten som mitt intresse väcktes för sådana här frågor, men inte förrän nu förstod jag att det fanns grupper vid Uppsala Universitet som jobbade heltid med dem. På Fysikens didaktik-avdelningen här på Ångström jobbar de ju mycket med hur studenter bäst lär sig fysik, men ASP syftar mer till att få studenter att engageras i konstruerandet av själva utbildningen och läroplanen. Många bra idéer kom på tal men de flesta hade nog behövt omarbetas lite för att kunna implementeras på just fysikprogrammet. Det var till exempel en lärare inom humaniora som helt hade lämnat över ansvaret på studenterna att bestämma hur de skulle lära sig det de skulle lära sig. Inom fysik har vi ju trots allt något slags rätt eller fel, och behöver en vägvisare. Dock tror jag att det hade gynnat oss studenter om vi hade fått påverka strukturen på vår utbildning mer, på en massa olika sätt som diskuterades under dagarna.
Vi diskuterade också olika anledningar till att det ofta finns en sådan motvilja från universitetets sida att låta studenterna styra sin utbildning mer. Jag skulle tro att det ofta hänger ihop med synen på utbildning som tillgodogörande av kunskap, och att universitetet inte har ansvar för studenters personliga utveckling (som ju absolut främjas om studenterna tillåts medverka i utformandet av sina kursplaner). Och, som föreläsaren Cherie Woolmer påpekade, att studenter inte ses som kompetenta medarbetare, när vi egentligen kanske bara har lite annorlunda synvinklar som dessutom kan vara utvecklande.
På det hela taget gav konferensen en väldig energi och en vilja att förbättra utbildningen på de här punkterna. Speciellt blev vi väldigt inspirerade att delta i sådana här evenemang i framtiden.
Eftersom jag inte ens hade hört om ASP:s arbete innan min gamla propp-lärare snappade upp mig i korridoren och berättade om konferensen, har jag inget emot att göra lite reklam för dem, så för er som är intresserade av ämnet länkar jag till ASP:s sida här :)

Något vi börjat prata om så smått

Nu har det gått nästan en månad sedan jag lovade att skriva mer ofta, men det kan inte hjälpas. Om bloggen nedprioriterades förut så har den snarare bortprioriterats den här perioden. Det har varit så mycket att göra att jag fått bortprioritera min träning, något som i princip aldrig händer. 

I och med att alla varit så stressade, har vi i klassen börjat prata om den här stressen. Det är väldigt härligt, tidigare har vi alla gått runt och hållit det inom oss och trott att det är ju så det ska vara att plugga fysik. Alla säger ju att det är tufft redan från början. Men ska det vara tufft på så sätt att man måste sätta sig in i svåra problem och nya tankegångar, eller ska svårigheten ligga i att alla deadlines ligger precis samma vecka och att lärarna är otydliga med vad exakt som ska göras? 

I och med att vi börjar prata om stressen så lyfts en massa sådana här frågor som "Ska det vara så här?". I kursen Fysikundervisning i praktiken förra terminen fick jag en uppenbarelse. Den var att utbildningen är till för studenterna. Jag vet att det låter galet, det borde vara en självklarhet, men faktum är ju att om utbildningen hade varit utformad efter studenternas bästa så hade vi inte gått runt och varit stressade hela tiden, tänkt att vi är dåliga som inte hänger med, tänkt att vi är dumma för att vi inte fattar, att vi inte passar in på utbildningen. De här tankarna och många, många fler är saker som flera i min klass gått och hållit inne, för det är helt enkelt lite tabu att prata om sådana saker, av någon anledning.

För mig är det i alla fall uppenbart att det inte ska vara så. Fokus borde ligga på vår utveckling, hela tiden. Var vi är och hur vi kan komma dit vi vill, och inte var vi "borde" vara.

Jag kan gå på i all oändlighet om det här, men nu måste jag tillbaks till tentaplugget.

Förhoppningsvis har jag lite mer tid till övers nästa period, så att jag på riktigt kan hålla igång den här bloggen innan det är dags för mig att lämna över hatten till nästkommande bloggare.

Ny termin!

Jaa, ny termin har det ju varit ett tag nu. Det har varit så mycket som behövts prioriteras att den här bloggen verkligen kommit i skymundan. Det finns liksom aldrig någon tid över, med exjobbet och flera parallella kurser att hänga med i. Men det är roliga kurser, åtminstone. Jag har fått ett riktigt intressant exjobb, Programmeringsteknik I är så kul att jag sitter kvar efter varje lektion och fortsätter programmera, och kursen i partikelfysik får mig att fundera på om jag inte borde rikta in mig på det i min master... Det finns ju saker som astro- och kosmopartikelfysik, det låter ju verkligen som den perfekta kombinationen.

Över lag verkar alla i klassen vara nöjda med sina exjobb. De har väl inte riktigt satt igång än på riktigt, men alla pratar gärna och positivt om vad de ska hålla på med. Man förstår att arbetena verkligen ligger på olika nivåer. Vissa har fått helt sjukt svåra och blivit rekommenderade att gå på föreläsningar i doktorandkurser och sånt där. Det är då jag är väldigt glad att jag tycks ha fått ett arbete som ligger lite mer på min nivå...

Ni hör från mig snart igen! Lovar!