En föreläsning om tid

Igår var jag ju på den där föreläsningen med Ulf Danielsson och Staffan Carlshamre. Ulf är professor i teoretisk fysik på Uppsala universitet och Staffan är professor i filosofi på Stockholms universitet. Men hela föreläsningen började med att Örjan-Roth Lindberg visade ett par minuter av filmen Spegeln när vi fick se en scen med en kvinna som blev tillfrågad om hon ville få en son eller en dotter och sen fick man se att i samma rum i samma nu när hon var gammal och hade en som och en dotter. Att det skulle spegla något slags dubbelt nu och samtidighet om jaget och tiden.

Så startade Staffan med att formulera tiden. Tiden som en följd av händelser. Nästan som en tallinje. Att man ska skilja mellan tidens ordningsföljd och tidens flöde. Försökte formulera hur mycket nu är nu. Är nu en viss "tjocklek" tid. Jag satt och tänkte ja.. det är ju bara så som människan uppfattar tiden. Fast det är väl trevligt att kunna formulera sig mänskligt.

Ulf började sen att prata. Han talade om hur en fysiker ser på tiden. Och nöjer sig till en början med att förklara att tiden är något man mäter med en klockan. Vi som satt där tror det var runt 30 personer nickade och instämde. Men sen under frågestunden var det någon som frågade Ulf vad är en klocka. Vilket var lite svårare att formulera. Jag skulle ha svarat att det är något människan har konstruerat för att kunna mäta tiden. Vissa klockor med visare går runt i en cirkel medan vissa klockor tickar tills batteriet i dom tar slut. Ulf pratade vidare om tid i relativitets teorin, hur ljus böjs av i gravitationsfält för att solen är massiv och gör att tiden går långsammare, tiden i kvantfysik där det handlar om sannolikheten att befinna sig här eller där.

Sen var det frågestund i cirka 40 minuter. Då passade jag på att fråga hur universums expansion förhåller sig till tiden. Om expansionen gör att tiden går framåt. Det jag fick till svar var termodynamikens andra lag. det var bättre förr. Från ett ordnat universum till ett oordnat universum och det ser ut som om tidens riktning beror på ordningen. Även Steven Hawking har försökt koppla samman expansionen till tiden och rummet. Men inte riktigt kommit fram till något bra. Fast något om att universum kan ha ett slut som kallas Big Crunch att universum expanderar till en viss kritiskt punkt och sen spolas allt tillbaka, även tiden. Men hur vet vi att tiden egentligen inte redan går bakåt?

Även en fråga om medvetenhet att tiden finns där för människans skull för att vi tänker på att den finns där. Jag tycker det är häftigt när människor försöker diskutera om tiden. Så om du träffar på mig och inte vet vad vi ska prata om kan du alltid fråga mig vad är tid så pratar jag mer än gärna om tid. Tid som så många använder men ingen egentligen riktigt vet hur den fungerar.