Det är faktiskt ganska underhållande att räkna ut integraler som går från noll till oändligheten över hela rymden. Speciellt när man använder sfäriska koordinater. Och speciellt när det handlar om atomer som man approximerar till väteatomer. För att den elektronen som är längst ut från "mitten" (om det finns ett mitten i en atom) förbiser alla andra elektroner på vägen in till mitten. Så den elektronen som är längst ut tror att det bara är den och "mitten"(positiva laddningen) som finns. När elektroner beter sig så kan man approximera atomerna till väteatomer! Och om man då för nöjes skull vill räkna ut sannolikheten för vart den här elektronen kommer befinna sig någonstans. (Tänk om man kunde göra det med hur människor beter sig!) Eller bara normalisera vågfunktionen så använder man sig av en speciell definition av den grekiska bokstaven rå.
Som senare gör att i den här integralen blir det en del "rån" vilket gör att det blir lite roligt när man skriver om integralen för någon uträkning och så har man tappat bort sina rån, fördubblat sina rån eller att man ställer sig frågan:
Vad blir det om jag integrerar fyra rån över hela rummet?
Mmm... Inte tänkte jag på det. Den dagen då jag cyklade mot ångström och skulle bli fysiker, att jag skulle sitta och integrera massa rån om kvällarna.
Eller så är jag bra på att roa mig själv=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar