Derivering på jobbet.

En arbetsuppgift som en studerande fysiker har är att derivera. En bra fysiker kan derivera. Det verkar så på alla kurser jag har läst än så länge. Kan du derivera så klarar du upp till 50% av dina kurser. Det är även bra att kunna integrera. Integralen dödar derivatan om de är av samma art vill säga.

Nej men det här inlägget tänkte jag klaga lite på att saker alltid är noll när man räknar ut saker i matten. Inte alltid men väldigt ofta är saker noll. Antingen låter man funktioner gå mot noll, eller lägger till noll eller så blir det noll för att saker är ortogonala.

Det är även något som är väldigt användbart. En god fysiker bör veta när saker och ting är vinkelräta mot varandra. Det gäller allt från matriser, till minsta avstånd, variabler som är oberoende av varandra och funktioner som är vinkelräta. Allting blir så mycket lättare då de är vinkelräta mot varandra.

Så definierar man även dimensioner. Varje riktning ska vara vinkelrät mot de andra, annars beror den ena riktningen lite av den andra riktningen och det blir hemska, verkligen hemska uträkningar. Så är saker ortogonala, alltså vinkelräta, mot varandra blir det lätt och vackert.

Som nu då jag löser ut hur temperaturen sprids i en stav så använder jag att funktioner är ortogonala mot varandra. Kanske lite svårt att förstå men det som är så jävla bra är att om de är ortogonala mot varandra så beror de inte av varandra och vad är det då??? Jo, noll!!!

Här har ni två j*vlingt vinkelräta linjer mot varandra!

Så måste jag lägga in en kommentar om lördagens naturvetargasq. Inte är inte ofta ett helt dansgolv står och dansar loss till en otroligt bra remix av sången i Tv-spelet Zelda. Det händer bara på naturvetarfesterna=)