Jag säger bara det. En fysiker ska vara bra på att approximera.
Vad gör jag hela dagarna? Jo, approximerar. Om det så är approximera ett visst matematiskt uttryck med hjälp av Taylor expansion eller att approximera teorier utifrån observationer så är alla approximationer approximationer.
I statistisk mekanik har vi en summa av partiklar, diskret sådan. Den approximerar vi till en integral av typ "antal partiklar", kontinuerlig sådan. Alltså approximationen skrivs mycket kortfattat såhär:
\sum -> \int
eller om man un vill säga det. Summan blir till en integral.
Men varför gör man så?
Jo, för att man generellt sett lättare kan räkna ut integraler än summor. Så bli inte helt bekymrade över att summor är svåra. Bara man lär sig den geometriska summan, för det är en bra summa att approximera till!
Förutom alla approximationer tycker jag bara att jag sitter och definierar om variabler efter variabler i alla kurser. r, s, p, P, v, V, d, T, F, E, S, epsilon, omega, f, Omega, H, h. Hur många olika saker kan du komma på att dessa bokstäver betyder? Jag kan minst räkna upp tre olika betydelser för varje bokstav. Så det gäller att hålla koll på när man använder vad och vad det står för i alla olika sammanhang.
De mest intressanta funktionerna är ju 1/x eller 1/(x^2). Mystiskt nog dyker detta förhållande upp bland typ allt i fysiken....
Hejhej
SvaraRaderaTrillade in på din blogg och känner att du är rätt person ! ^^
Ska läsa teknisk fysik nästa höst och undrar om du kan besvara lite frågor?;)
1) Hur mkt svårare är matten om man jämför gymnasiet/högskolan?
2) Hur många gånger känner man att det är så svårt att man bara ger upp?
3) Hur många timmar per dag måste man plugga när man läser så avancerad matte/fysik?
4) Hur gör man om man verklien inte förstår hur man ska göra?
5)Hur ofta händer det?
Lite osammanhängande frågor kanske, men hoppas verkligen du kan hjälpa mig ;)
/Ellen