Ojojoj, nu var det alldeles för länge sedan jag skrev. Det tänkte jag fira med en lite blandad kompott idag!
Förslagsvis kan vi inleda med återkoppling på det föregående inlägget.
Vi hade forskarlunch med avdelningen för teoretisk fysik för några veckor sedan, och då passade jag på att fråga om det här med att vi skulle leva på händelsehorisonten till ett fyrdimensionellt svart hål. Till min stora besvikelse fick jag svaret att det antagligen bara var ungefär en matematisk liknelse, och alltså ingen egentlig omständighet. Teorierna man räknat fram kan alltså tolkas som att vårt universum är en händelsehorisont, men som jag tolkade det skulle detta bara vara en matematisk "tillfällighet".
Då kommer vi till det här problemet med vad fysiken egentligen bidrar med. Det enda vi egentligen kan göra är att skapa modeller för hur världen fungerar, och kolla om de stämmer överens med observation. Det finns ingenting som säger att en modell beskriver världens sanna natur, de bara stämmer överens med den verklighet vår hjärna processerar input från våra sinnen till. Nu råkar vi ha vad jag skulle vilja kalla ett "sjätte sinne" - matematiken - som behandlar delar av världen som vi inte får några sensoriska förnimmelser av, men är något väldigt abstrakt som ibland kan kännas väldigt konkret. Men när hjärnan försöker översätta dessa abstrakta input tolkas det i fallet med alternativa teorier om universums begynnelse som om vi lever på en händelsehorisont. Men det var tydligen antagligen inte sant.
Men å andra sidan, vad är sanning? Modeller är bara modeller och vi kan aldrig veta ens om vi kan veta om de är sanna. Kanske finns det en sanning för varje modell. Isåfall väljer jag gärna den sanning som stämmer överens med att universum är en händelsehorisont. För hur episkt vore inte det?!

Just nu läser vi förutom elektromagnetism även de två kurserna Fourieranalys och Vågor och Optik. Fourieranalys är ungefär det svåraste jag stött på. När man väl tagit sig genom den kommer det nog kännas som att man kommit nånvart. I jämförelse är VoO:n en väldigt trevlig liten kurs. Dessutom känns det som att väldigt många delar av fysiken börjar bindas ihop nu, i och med vågorna och elektromagnetismen som båda kopplar tillbaka till mekaniken och på ett snyggt sätt sätter mycket av det man lärt sig hittills i ett sammanhang. Jag hoppas fourieren någon gång blir en del av detta...

Nu tänkte jag skriva om en annan passion jag har, som inte direkt har med fysikutbildningen att göra men inte desto mindre mitt liv som student i Uppsala. Denna passion är löpning. Utan min löpning hade jag nog aldrig orkat med studierna. Jag har börjat motionsspringa över en mil nu. Ser fram emot att kunna börja köra halvmaror!
Som skåning är man van vid att närmsta naturområde som någon skulle få för sig att benämna "skog" ligger ungefär fyrtio minuters bussresa bort. Här snörar jag på mig skorna och fem minuter senare springer jag längs Hågadalens vackra stigar.
Uppsala är verkligen perfekt för en löpare. Här finns backar, raksträckor, terräng och asfalt om man så vill, och på vintern snöar det precis lagom mycket så att alla små muskler i fötterna tränas mot det hala, knaggliga underlaget.
I början av oktober deltog jag och några vänner från Ångström i Uppsala Studentlopp. Det var himla kul och så persade jag på en mil. 48.11. Elfte plats. Väldigt nöjd. Så lite får man väl skryta!

Någon slags julkänsla börjar så smått infinna sig bland folket i klassen. Ibland täcks marken av glittrande frost och man börjar längta efter snö. Fast själv längtar jag mest efter snö i det avseendet att den gärna hade fått komma från kanoner. Förra året köpte jag min egen snowboard, en vacker Burton Feather som står i ett hörn av min lilla studentlägenhet och viskar "När ska du ta och utnyttja alla förmånliga studentpriser till Alperna och/eller svenska fjällen?"
Förra året åkte vi ett gäng från klassen till Bad Gastein. Det finns väldigt många olika bolag som anordnar sådana studentresor. Det var superkul och jag önskar att någon ville åka i år igen, men hittills har ingen nappat. Tydligen finns det något som heter Uppsala Alpina Center. Får väl bli det tills vidare...