Idag har det varit forskarlunch i salen bredvid pollax aulan där avdelningen för kärnfysik var på besök. Själv ägnade jag större delen av lunchen till att diskutera mörka fotoner!!! (Ascoolt!)
Alltså att sönderfallet av pi-noll blir till två fotoner. En som är reell och en som är virtuell eller så kallad mörk. Där den mörka fotonen sen sönderfaller till en elektron och en positron, troligen. Ja, men vad är pi-noll säger du? Jo, det är en partikel bestående av kvarkar. Antingen en uppkvark och en antiuppkvark eller en nerkvark och en antinerkvark=)
På den här bilden ser vi bara att pi-noll består av en upp och en antiupp men det är lika "stor chans" att det är en nerkvark och antinerkvark.
Sen när forskarlunchen var slut var det ännu en del i fysikkonceptserien med temat gravitation!!! Oj, oj, oj favoritämne! Och vem höll i den konceptlektionen? Jo, självaste Ulf Danielsson! Så nice att ha en professor i teoretisk fysik som vill förmedla gravitationsteori till oss studenter=)
Under dessa två timmarna skulle vi besvara två frågor. Hur stort är ett svart hål och hur kommer det sig att universum expanderar? Vi löste ut de två frågorna med hjälp av Newtons mekaniska lagar och med vilket antagande då? Jo, energins bevarande. Den så viktiga lagen som alltid gäller i vårt universa. Energin bevaras och är konstant. Plus att det finns två former av energi, kinetisk och potentiell. Jag har skrivit det så många gånger nu i mitt liv att jag snart börjar tro på att det bara finns de två formerna av energi och att den är konstant. Men det finns något som ifrågasätter det. Måste energin vara konstant?
Ja, ja lite coolt att använda sig av Newton och att definiera att flyktfarten från ett svart hål är ljusfarten och på så sätt få fram Swartchild-radien r= (2*G*M)/(c^2). Plus att för en hundrade gång höra förklaringen på vad som händer när man reser närmare och närmare ett svart hål. Äntligen greppar det för mig om man istället säger att svarta hål är frysta stjärnor. Att om man står utanför och tittar på en person som färdas in mot ett svart hål så kommer det se ut som att den personen stannar och fryser fast. Just för att definitionen av ett svart hål är att inte ens ljuset kan ta sig därifrån och då är det nästan självklart att bilden av den/det som färdas in i ett svart hål stannar av för att inte fler fotoner kan ta sig från bilden/svarta hålet.
Till den andra frågan. Hur det kommer sig att universum expanderar. Det slutade såklart i de vackra kosmologiska ekvationerna som heter Friedmann ekvationerna, som jag gjort ett inlägg om redan 18 april 2011 här på bloggen. Ännu en gång använder man sig av energins bevarande och definitionen av täthet, densitet, och den formeln som alla är så övertygade om att volymen på en sfär är. Volym= (4*pi*(radien^3))/3.
Sen vips hamnar man i frågor som vad består egentligen densitet av och hur konstant är egentligen den konstanta energin? Beror den inte på radien? Eller på en godtycklig skalfaktor? Där kvoten på denna skalfaktor med tidsderiviatan av skalfaktorn och skalfaktorn själv definierar hubbels lag.
Nu börjar jag nästan ångra att mitt examensarbete inte handlar om gravitational lensing, då hade jag ju varit alldeles insnöad på det här området. Men ja, experiment om hur människor lär sig fysik är faktiskt ganska intressant det med! Det projektet om hur gravitationen kröker ljus kring massiva objekt, det får väl vänta till examensarbete på masterprogrammet.
Men visst blir man inspirerad till att läsa mer om teoretisk fysik, geometrianalys och topologi!
