måndag 19 maj 2014

Hopp om en bättre framtid och ett väckt intresse

Så lider terminen mot sitt slut, och det enda som är beständigt är tentaplugget. Vi har det ganska tomt schemamässigt så det känns väldigt befriande! Att kunna ägna sig helhjärtat åt studierna utan att ha en massa föreläsningar som kommer i vägen hela tiden är sällan en fysikstudent förunnat...
Förra veckan var lite av ett deadlinesmässigt inferno. Vi hade alltså fem laborationsrapporter som skulle in i princip samtidigt, med två dagars mellanrum. Det känns som att det är ganska ofta som det finns en bristande kommunikation, kursansvariga emellan. 
Men, man ska inte klaga, för vi har ju Susanne. Eller ja, ska man klaga så ska man göra det till Susanne.
Förtvivlade av stress ramlade vi tre studenter in på hennes kontor under en rast och gick ut därifrån en halvtimme senare med leenden på läpparna och en försäkran om att det var arbetsbördan det var fel på och inte oss. Hon har en otrolig förmåga att lyssna och ni som läser det här och funderar på att studera fysik i Uppsala kommer definitivt att få en uppgraderad version av utbildningen, tack vare henne (och oss klagande studenter).

Förra veckan var jag på en föreläsning om livsbetingelser i universum. Den visade sig vara för allmänheten och det var mycket intressant att höra icke-fysikers tankar om ämnet under frågestunden på slutet. Man lever verkligen i en liten bubbla här, alla tänker på samma sätt. Man märker liksom inte hur man efter hand lär sig tänka mer och mer som en fysiker, och det är på sådana här tillställningar som man plötsligt inser hur mycket man har lärt sig sedan man började studera här.
I vilket fall fann jag ämnet otroligt intressant, och stannade kvar och pratade med föreläsaren i över två timmar efteråt. Vem vet, om inte det blir kosmologi för mig så kanske det blir astroboilogi...?

lördag 3 maj 2014

Saker som hör Kandidatprogrammet till

Så har det varit påsklov, Valborg, och så ytterligare några dagars ledighet. Utanför Ångström höll Forsfestivalen till och vita frigolitblock övergick under några dagar till flotta flottar i all världens färger och former. På de grönskande gräsmattorna smög sig en och annan öl nerför studenters strupar mellan föreläsningarna, en uppvärmning inför de ökända dagarna Skvalborg, Kvalborg och slutligen Valborg.
Dagen med stort V inleddes med att ovan nämda flottar äntligen sjösattes varpå morgonpigga uppsalabor flockades vid Fyrisåns stränder och årets jordgubbsförsäljning satte av med en boom. Vi sammanfattar resten av dagen med att säga att som student kan man i dessa tider inte göra annat än att känna stor tacksamhet inför traditionen "klämdagar".
Men så var nu även dessa över, och äntligen kan man släppa alla sociala förpliktelser och helhjärtat ägna sig åt de fyra labbrapporterna som ska lämnas in i veckan!

torsdag 10 april 2014

Lägesrapport

Under en Mekanik III-lektion häromdagen härledde vi rörelsemöngdsmomentets och energins bevarande. Ganska häftigt med saker man bara lärt sig räkna med och så plötsligt har man de matematiska verktygen för att härleda dem.
Nyss i hade vi halvtidsuppföljning i Fysikprojekt II, under vilken vi utifrån den matematiska beskrivningen av ett kvantfysikaliskt system med en vätejon diskuterade oss fram till varför molekyler existerar. Så häftigt när man får sådana aha-upplevelser!

Just nu har vi bara Mekanik III och Kvantfysik, om man bortser från Fysikprojekt II som helt och hållet är självständigt arbete, och det känns härligt att bara ha två kurser att fokusera på. För en gångs skull har man chans att lära sig något till hundra procent.
Jag kan fortfarande bli förvånad över hur vi går åtta till fem och sedan behöver fortsätta plugga till typ klockan tio. De som varnade för att att plugga på universitet är som ett heltidsjobb visste inte vad de snackade om (om de nu inte råkade jobba 70 timmar i veckan).
Men kvanten har jag ingenting emot att sitta så länge med. Det känns fortfarande nytt, intressant och motiverande. Mekanik III känns också ganska intressant, men jag misstänker att det är för att Lisa Freyhult, som vi har på lektionerna, är otroligt pedagogisk och bra.

fredag 4 april 2014

Bra initiativ!

De senaste två veckorna har det hållits en föreläsningsserie i Siegbahnsalen. När jag först såg planscherna någon gång under förra perioden blev jag överlycklig: Det ska hållas lunchföreläsningar om normer, sexualitet och jämställdhet!
Olyckligtvis missade jag de två första då jag var bortrest på en fantastisk snowboardvecka i Riksgränsen, men förväntningarna var på topp inför denna veckans föredrag.
Det var tyvärr inte särskilt mycket nytt, kanske för att jag redan är ganska insatt i sådana ämnen, men det är fortfarande superbra och att man anordnar en hel serie för att väcka intresse och kunskap på ett ställe som Ångström. Det känns väldigt rätt i tiden, ämnesvalen rör ju frågor som börjat tas upp mer och mer i alla möjliga forum sedan några år tillbaka. bättre
Den sista föreläsningen hölls av Staffan Andersson som alltid lyckas göra det hela väldigt medryckande. Den handlade om situationen på Ångström och belyste främst hur normer utgör hinder för att lyckas med sin utbildning. Till exempel om man tänker att "På den här utbildningen ska man ju vara på det här viset, och det är ju inte jag", händer det ofta att folk hoppar av utbildningen för att man inte passar in i en speciell roll som anses given om man går ett visst program.
På teknat-fakulteten var exempelvis manlighetsnormen väldigt stark, och han visade vad detta hade för effekter genom att berätta om ett experiment som hade gjorts på några representativa klasser.
Man hade först gjort ett diagnostiskt mattetest på en klass, varpå tjejer och killar (vilka var de enda kön som undersökningen behandlade) hade fått ungefär samma genomsnittsresultat.
Samma test hade givits en annan, motsvarande klass, men nu sade man att det gjordes för att testa skillnaden i resultat mellan könen. Eftersom normen lyder att killar är bättre på matte än tjejer, hade man alltså indirekt påpekat att tjejer bör prestera sämre på testet än killar. På det här testet skrev inte bara tjejerna mycket sämre, killarna skrev dessutom mycket bättre än de gjort tidigare!
Att tro sämre om sig själv gör alltså att man presterar sämre, och att tro högre om sin egen förmåga får en att prestera bättre. Här spelar alltså normen en avgörande roll. Och detta klimatet har vi alltså även på Ångström.
Det är därför det är så bra att sådana här evenemang anordnas!

söndag 16 mars 2014

Det är ju lååångt tills i övermorgon

Det är helt otroligt hur effektiv man blir i tentaperioder! Idag har jag hunnit röja i mitt studentrum, ansöka om sommarkurser, smaka två nya sorters GB-glassar, skicka in en rest i Termodynamik (essä om Black Hole Thermodynamics), lärt mig tio japanska stavelser, genomfört tre franskalektioner i min Duolingo-app, läsa inför morgondagens kvantfysikföreläsning och - hör och häpna - skriva ett blogginlägg.
Se upp för prokrastinationsfällan! (Vadå, klockan är ju bara tjugo över elva, klart jag hinner göra minst en övningstenta i Beräkningsvetenskap...)

fredag 28 februari 2014

Vikten av att kunna förklara saker på olika sätt

Ibland hör man saker gång efter gång på gång, och man tror man har greppat vad det rör sig om. Och sedan hör man det formulerat på ett nytt sätt, och så är det något som faller på plats.
Ett sådant uppvaknande fick jag nyligen om våg-partikel-dualiteten.
Lektionsledaren i kvantfysik sade en jättebra sak. Hur många gånger har man inte hört "ljus kan beskrivas både som vågor, och som partiklar", och jag har tänkt att ljus verkligen är både vågor och partiklar, eller ja, att de är samma sak.
Och så hör man "ljus propagerar som vågor, men interagerar som partiklar". Och det har jag ju vetat hela tiden, jag menar man har ju hört om fotoelektriska effekten sedan barnsben (nåja, tonårsben).
Och ändå, när man hörde det sådär i en enda kompakt mening, så insåg jag att ljus inte är "både vågor och partiklar", utan något helt annat, som vi bara kan beskriva som "antingen eller" eftersom det är de matematiska verktygen vi har, och det är så vi uppfattar fotonerna i olika situationer. Men egentligen är det ju bara en sak, något som vi inte ännu förstår, som bara beter sig som vågor när det färdas, och partiklar när det interagerar.